Att lita II

Jag blir just nu inte riktigt litad på.
Det är en underlig känsla. Det brukar vara tvärtom.
Men med tanke på att jag brukar tjata om att man inte ska lita på mig, eftersom jag inte litar på mig själv, så är det väl bara rätt åt mig.

(Samtidigt som detta är lite egoistiskt skrivet, för sen när blev egentligen "folk" samma sak som "Åsa"? ;))

När jag var yngre hade jag en ganska klar uppfattning och hur det skulle kännas och vara.
"Självklart" var känslan.
Men så är det ju inte.
Eller?

Jag lovar att jag ska försöka börja lita på mig själv.

/Lill-Åsa

Ett lagom kryptiskt inlägg

Små saker kan göra en glad. Fast så litet kanske det inte är att planera in en ev. resa till London för att träffa den snyggaste mannen jag vet.
Nu är det bara att hålla tummarna att det blir av
Det vore onekligen trevligt. London är nice också. Men det är långt kvar ännu.

Peace out!
/Stor-Åsa

I sista timmen

Hela min familj (mamma, pappa, barn) var ute och åkte bil, på landet, i hösten. Vackra färger, och i en glänta med träd i bakgrunden föll löv blad konstant i vinden. Jag tänkte att jag ville ligga där på marken och fotografera löven som kom emot mig. Fast mina foton brukar bli finast om de stannar i huvudet. Lite längre bort började jag skratta, en sånt där... el-transformator-hus-grej stod där mitt på landet alldeles ensam och på ena sidan... klotter... Undrar vad det var för vandaler som varit i farten... där på landet. Hej jag är fördomsfull. Senare såg jag ett vackert litet hus, med en trädgård och trästaket runt om och trädgården var gul och vacker av all höst och mitt i allt lekte tre stora svarta hundar, men vi åkte så fort förbi och de enda ord jag hann använda för att beskriva detta var;
-Oj! Där var tre svarta hundar i trädgården!
Min bror kontrade snabbt;
-Det heter faktiskt färgade.

Det var det roligaste jag hade att bjuda på idag. Plus vacker musik. Får lite lätt musikaliskt kåtslag av Thom Yorkes röst här...





/Lill-Åsa

Världens, kanske, bästa projekt

Jag och min partner in crime, Karin, satt och gnällde häromdagen om att vi ville vara mer kreativa. Men så kom vi på en asbra idé. Istället för att bara sitta och gnälla tog vi tag i det och startade vårt kreativitetsprojekt. Varje dag tvingar ger vi varandra varsitt kreativt uppdrag som måste utföras under dagen och sedan dokumenteras i våran blogg. Kolla in! Kolla in! Kolla in!



/Peace out!
Stor-Åsa

Bjuder på en annan värld

Jag sköter mig inte. Jag stressar. Jag gör fel saker, jag tänker fel tankar, jag har ont på fel stället, jag tycker inte om mig själv tillräckligt. Jag bloggar 22.45 fast jag ska stiga upp klockan fem, och varken har diskat eller tvättat håret som jag borde. Sen när jag har tid, en annan dag, ska jag sätta mig ner i min röda soffa, stänga av allt och en stund resa till en annan värld. Mitt i all min stress bjuder jag på något jag älskar; Spirited away.



/Lill-Åsa

"I've always wanted to be a Tenenbaum"

Nu har jag internet igen, så allt är tillbaka som vanligt.
Det firar vi med ett asbra klipp från The Royal Tenenbaums (som jag dock rekommenderar att ni inte kollar på om ni inte har sett filmer. Fast har ni inte sett filmen borde ni göra det omedelbart.)




Peace out!
/Stor-Åsa

Åsa-dagen

Idag är det vår namnsdag, a.k.a. Åsa-dagen. Hurra!
Åsa är enligt birthday.se Sveriges 52:a vanligaste tjejnamn.

Jag har alltid accepterat mitt namn, ibland mer och ibland mindre. Det fanns stunder när jag var yngre då jag var småsur på min mor som envisats med att kalla mig för Åsa när jag kunde hetat... Julia. Det var nämligen det som var tanken, men sen hörde hon en tant säga att alla som föder flickor vid jul, döper ungen till Julia. Och eftersom jag är född i april så gick ju det verkligen inte! (Vad är det för fel på Aprilia då?) Jag undrar om jag hade varit annorlunda om jag var en Julia. Det sägs ju att vilket namn man har påverkar hur man är som person.

Mamma hävdar att jag är döpt efter en karaktär i boken Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset. Jag har läst boken, fast det var längesen nu, minns att jag tyckte om den. Men inte tusan fanns det någon Åsa däri! Jag har en egen teori om att jag i själva verket är döpt efter Åsa Gåsapiga, som förekommer i Nils Holgersson. Mor min protesterar dock mot detta. Eventuellt skulle jag kunna ha något att göra med legenden om en Åsa som var drottning av Skåne. Hur fint låter inte det? Det där måste jag läsa mer om, har aldrig hört talas om det, Ynglingasagan.

En uppfattning jag alltid har haft om mitt namn, är att det är kvinnor tio år äldre än mig som heter Åsa. Ofta något överviktiga, med blont ovårdat hår. Såna som borde heta Susanne eller Liselotte.

När jag var tolv år gammal fick jag två stycken likadana muggar med en text om mitt namn. Såhär står det: "Åsa betyder ås. Med nordiska namnet kvinnan på åsen högt ovan oss andra. Gladlynt och vänsäll rädd om natur, både egen och andras. Lever med kärlek istället för drömmer, har fötterna säkert i backen!"

Jag vet inte vad ni säger, men är det inte en väldigt flummig och svårbegriplig text? Jag förstår innebörden, men verkligen inte hur man lyckats formulera sig så dåligt. Det ansåg jag redan som tolvåring.

Såhär ser muggen ut. Visst är jag lik blondinen?^^

Att namnet har något med fornnordiska gudar att göra är rätt så lätt att räkna ut, men att Åsa skulle betyda ås (vilket ju för övrigt är mina och Storis initialer) är att tänka ungefär tre mm för lite. Jag blev överlycklig den dag jag insåg att mitt namns verkliga betydelse är: GUDINNA. Det kunde ju inte vara mer rätt! ;) (Här står det svart på vitt dessutom.)

/Gudinnan Lill-Åsa

Internetlös

Jag har inget internet!
Det är fantastiskt plågsamt. Jag dör.

Förlåt för dålig uppdatering.

Lagom singel

Jag funderar på hur mycket jag sov inatt. Runt tre timmar? Det är mycket möjligt att det är så illa. Sängen ser otroligt skön ut nu, men jag hinner nog ändå med lite filosofi. Jag har egentligen alltid varit singel. Ibland så gott som singel, ibland bara singel och ibland jättesingel. (Ibland grundlurad.) Nu trivs jag med att vara singel! Och inte främst för att jag bara har mig själv att tänka på, eller för att jag trivs så förbannat med att sitta ensam och försöka underhålla mig själv. Nej, helt enkelt för att jag plötsligt känner ett litet hopp om att jag kommer att hitta rätt eller hem eller whatever man ska kalla det. Vem jag kommer att hitta vet jag inte, bara en känsla av hoppfullhet och att jag är värd det. Så det är det som är skönt, att ligga på gränsen, med eller utan kandidater.

Den här natten ska jag sova längre, och det är dags nu. Inatt sover jag ensam.
(Egentligen skulle jag skriva om slampighet, det låter mycket intressantare, kanske kommer en annan gång^^)

/Lill-Åsa

A day in life

Såhär såg min dag ut idag.
En ganska typisk dag i mitt liv:

kl. 04.15
Klockan ringer, snoozar tjugo minuter innan jag går upp, tar på mig kläder och ev. äter frukost (om jag hinner)

kl. 05.21
Åker till skolan

kl. 06.00
Möter Sofie utanför skolan och går och byter om till kökskläder och min lärare har en snabb genomgång i klassrummet.

kl. 06.45
Går till bageriet. Bakar bröd till runt klockan tolv (idag slutade vi trekvart tidigare). Har rast i en halvtimme eller sådär.

kl. 11.40
Går till biblioteket, lämnar tillbaka böcker. Stöter på Sebastian. Går till H&M med Sofie.

kl. 12.00
Möter syster och äter lunch

kl. 13 nånting
Går till Myrorna och letar efter en lampa

kl. 14 nånting
Kommer hem, sätter mig vid datorn, försöker göra viktiga saker, men orkar inte.

kl. 18
Träffar Ellinor. Vi går till Masthuggskyrkan och kollar utsikten, äter äpplen och jag tjatar sönder hennes stackars öron.

kl. 20 nånting
Går till Järntorget. Går förbi Pacific! och jag blir lite fnissig för första gången på väldigt länge i en sådan situation. Men dom är ju så nedrans bra.

kl. 21.00
Kommer hem. Tar det lugnt.

kl. 22
Går och lägger mig.

Tack och godnatt!


Peace out!
/Stor-Åsa

Fade out

Jag brukar låtsas att jag presterar bäst under press, i sista minuten klämmer jag ur mig det bästa. Så är dock inte fallet, åtminstone inte ikväll. Jag hade tänkt presentera en liten lista med fyra sånger, på ett lite tema bara. Men den ena låten hittade jag inte, och nu har tiden runnit ut. Så istället skriver jag; Stor-Åsa! Om jag någonsin eventuellt kommer att gifta mig vill jag hemskt gärna att du bakar bröllopstårtan. Och så bjuder jag på något som är så sjukt vackert. Radiohead - Street spirit. Så nära perfekt man kan komma?



/Lill-Åsa

En sockerbagare här bor i staden och hennes namn är Stor-Åsa

Jag har börjat skolan. Min klass heter Bag/kond. Det är fräsigt.
Vi har kockmössa nästan varje dag och ska lära oss baka bröd och baka 50 tårtor i timmen.
När jag kom till skolan vid sex imorse luktade det helt fantastiskt gott i hela bageriet. Det är väldigt trevligt. Det känns som det här kommer bli väldigt bra.

Men nu känner jag mig trött för jag gick upp klockan halv fem idag, så jag måste sova.



Peace out!
/Stor-Åsa

Om lycka och piller

Häromdagen använde jag mig av ett omodernt och delvis glömt sätt att inhämta nyheter; jag kollade på text-tv. Jag läste där att ett gott skratt verkligen förlänger livet, tio år längre lever en glad människa jämfört med en ledsen, samma skillnad som det är mellan rökare och icke-rökare. Jag insåg då att jag måste bli gladare, jag vill ju leva länge! (Fast jag har ju redan tjänat in tio år eftersom jag inte röker, ja, inte mer än den passiva rökning som mina grannar tvingar mig till.) Men hur kul är det att leva länge om man inte ens är glad..? Fast man kan ju vara som jag mest är också, sådär neutralt halvglad. Det är inte så tokigt det heller.

Sen läste jag även om hur förrädiskt det kan vara med p-piller. Jag ska se om jag kan reda ut det hela här, för jag hittade senare liknande information på aftonbladet.se men där stod inte precis samma sak. Det är iaf ungefär så att pillerna ändrar luktsinnet och/eller instinkten att vilja bli befruktad av rätt man. Så istället för att lukta upp en man med en genuppsättning som kompletterar kvinnans, så kan man råka hitta en man med för lik genuppsättning, och det är tydligen inte så bra. Jag tror verkligen på det där med dofter, att det spelar roll när man väljer partner, och det blir ju ännu mer avancerat om kvinnor som tar p-piller blir helt lurade på vad de får. Men tänk då på Internet, där så många nu sitter och söker och söker efter kärlek... Totalt doftfritt! Hur ska detta sluta? Fast det är klart, de sitter väl inte och klickar och har sig hela tiden, till sist träffas de och luktar på varandra och kan då säga "det har varit en fin tid och jag trivs jättebra ihop med dig, men jag känner på din doft att vi skulle få misslyckade barn tillsammans, så jag måste tyvärr säga tack, men nejtack."

Ja, det är klurigt det där med känslor, men mer om det en annan gång.

Var snälla mot varandra!
/Lill-Åsa

Stor-Åsa tipsar, del 1

Jag börjar se ett återkommande tema i mina inlägg, nämligen festival. För återigen ska jag föra detta på tal. Dock tänker jag inte prata om Way out west som utspelade sig fem minuter från min bostad (pga. min bitterhet över att jag inte var där). Men däremot har Göteborgs kulturkalas börjat. Hurra!

Hittils har jag dock egentligen bara spanat in en grej, men det var den viktigaste på hela kalaset och det är den jag ska tipsa om.
Tack vare Lina såg jag Sirqus Alfon redan på Arvikafestivalen. Det var troligtvis det mest orginella jag sett live, och det är så fantastiskt bra. Det är teater, musik, humor och akrobatik i en mix. Framförallt är det väldigt party, väldigt roligt, väldigt mycket show. Det är svårt att förklara. Jag tänkte visa ett Youtubeklipp, men det fanns inget som var riktigt bra och representativt. Ni får helt enkelt lita på mig.
Det här ger dock en litet bild av den underbara galen- och braheten.

Imorgon spelar dom på Malmöfestivalen och jag önskar att jag var där. Ni som har möjlighet borde inte missa det!



Peace out!
/Stor-Åsa

Den röda dvärgen

Jag kan inte låta bli att fortsätta på Stor-Åsas tv-serie- och rymdtema. Arkiv X har jag naturligtvis koll på, men inte Kids in the hall. Jag har aldrig sett det eller hört talas om det, bara genom Stor-Åsa. När jag hade tittat på klippen i förra inlägget kom jag att tänka på en komedieserie som jag älskade när jag var liten. Red Dwarf.

Erik (11:09 EM) :
Visste du att det finns en amerikansk version av Red Dwarf? :-D
Åsa (11:10 EM) :
Hm... Nej... Varför då lixom?
Erik (11:12 EM) :
Jag vet inte... det var inte alls lika bra som den brittiska versionen..
Åsa (11:13 EM) :
Nej det förstår jag. vad heter det då?
Erik (11:13 EM) :
heter samma sak... fast dom gjorde bara ett pilotavsnitt, sen la dom ner det.. :-D
Åsa (11:15 EM) :
haha... det gjorde de rätt i!
Erik (11:16 EM) :
Så, nu har vi pratat om det en stund... vet du vad Red Dwarf är? :-)
Åsa (11:16 EM) :
haha... Ja, det är en serie. i rymden. En kille ser ut som en katt. Och en robot. Och så... Jag brukade se det...
Erik (11:17 EM) :
Oooh... great. :-D
Det är typ hur bäst som helst! Har laddat ner dom fem första säsongerna, så jag håller på att se alla avsnitt.. :-D
Åsa (11:17 EM) :
ooooh!!!
Åsa (11:18 EM) :
*nostalgi*

Nördkonversationen ovan är ett par år gammal. Det är jag och min äldsta internetkompis Erik som pratar. Vi har känt varandra sen 2002 och det där är ett par år gammalt. All nostalgi fick mig att spara konversationen.

Jag minns inte när Red Dwarf sändes, men de första avsnitten kom iaf 1988, men jag har väldigt svårt att tro att jag såg det då. Och i så fall, förstod jag skämten?



En annan fråga är; tycker jag detta är roligt idag? Well, spelar mindre roll. Det är nostalgi på hög nivå, och helt underbart.





/Lill-Åsa

The truth is out there

I helgen har två festivaler jag gärna hade besökt varit igång.
Den ena var Emmabodafestivalen, som jag ärligt talat inte så gärna hade velat gå på med risk för upprepning av Siesta-syndromet (dvs. enbart 17-åriga små, fräscha indiepopare i stil med Moderniteter), men det hade fortfarande varit trevligt att se Markus Krunegård, The whitest boy alive eller ännu hellre Ladytron.
Den andra var Lollapalooza i Chicago, som jag mer än gärna hade varit på av fler anledningar än den trevliga artistlistan. Tyvärr kunde jag inte, av uppenbara anledningar, åka dit.

Så det gällde att underhålla sig på bästa sätt, och en helg som denna var det inte särskilt svårt. Inte nog med att min goda vän Karin precis flyttat till en smått fantastisk lägenhet här i min älskade hemstad, så var även min fantastiska vän Blondie här på besök. Förutom att äta våffelbuffé på hans gamla skola, baka scones, fika på Café Marmelad, skvallra och ha allmänt trevligt, var vi även och spanade in den nya Arkiv X filmen "I want to belive".

Jag kan väl erkänna att förväntningarna från min sida var relativt höga och jag kan avslöja att filmen inte levde upp till dem.
Mitt betyg blir "Medelmåttig". Jag skulle vilja ha mer övernaturligt och mindre känsla av att det hade kunnat vara vilken thriller som helst.
För att muntra upp oss efter besvikelsen åkte vi hem och började kolla på första säsongen av Arkiv X som var precis så bra som man kan önska sig.



Ni som känner mig vet att jag i mitt liv försöker att koppla allt till mitt absoluta favoritprogram. I detta fallet var det inte särskilt svårt. Här nedanför är tre sketcher från mina idoler Kids in the hall som alla handlar om extraterrestials på något sätt. Den första ställer frågan "Are extraterrestials dull?", den andra handlar om anal-probing aliens och den sista om en kille från en främmande planet som kanske är lite väl paranoid för sitt jobb.


1.


2.


3.



Peace out!
/Stor-Åsa

Snart är det slut

Nu har jag bara en helg kvar, sen är semestern slut. Och sen väntar ungefär 335 dagar till nästa semester (om man inte räknar med en eventuell höstsemester och dagarna vid jul), eller? Jag önskar att nästa gång jag har semester så är det semester från ett helt annat slag av jobb. Det måste vara möjligt. Det måste finnas någon där ute som behöver mig. Jag är vidöppen för förslag, ungefär. Du kanske behöver mig? För övrigt förstår jag inte det här med arbete över huvud taget, kan vi inte bara få vara lediga? Jämt? Nu lät jag lite lat. Det ska jag nog inte nämna när jag söker jobb. Hopppas inte de googlar mig. I så fall: hehehe, jag skämtade bara! Sån är jag, lustigkurren! Du har inte en stund tråkig i min närhet! eheheh...

Semestern har gått alldeles för snabbt, men jag tror jag är ganska nöjd med den, förutom sinnesstämningen ibland. Och ja, andra grejer. Förresten, en sak som Stor-Åsa glömde berätta var att de två Åsa Svensönerna har haft en träff med fika! Det var väl den fjärde gången vi sågs under alla dessa år. Fast det var fritid och inte arbete, så vi nämnde inte bloggen en enda gång.


/Lill-Åsa

All that is left is all that I hide

Trött och sliten av allt jobb orkar jag inte skriva något direkt.
Istället bjuder jag på en av mina absoluta favoritlåtar med en av de finaste musikvideos jag vet.
(Den går att se med något bättre kvalité här).





Peace out!
/Stor-Åsa

Och allt Lill-Åsa gör är att blogga

Medan Stor-Åsa inte bloggar, utan istället jobbar och spelar spel i sin stora fina göteborgsträdgård, så har Lill-Åsa semester och all tid i världen över för att blogga. Tyvärr har min lilla söta kamera gått sönder så så mycket fotograferat har det inte blivit denna o så aktiva semester, så jag kan tyvärr inte ping-pong-bjuda på något sådant nu.

Fast så aktiv är den här semestern kanske inte ändå. Nu har jag dock lyckats ta mig till Stor-Åsas stad! Fast den enda kontakt jag haft med henne är... via den här bloggen. Men du Storis, hör av dig om du har jättetråkigt, vilket jag inte tror du har, du jobbar ju och spelar spel. Själv är jag instängd i en lägenhet med en göteborgare och en värmlänning, och jag förstår inte hälften av vad de säger, fast jag vet inte om det beror på dialekterna eller något helt annat. Som innehåll i hjärna och ålder kanske, vem vet? Ikväll kommer de släppa ut mig och gå på konsert och se kent och Thåström. Så man kan ju inte kalla farbröderna för elaka iaf.

Kram från burfågeln

/Lill-Åsa

Vad Stor-Åsa har gjort istället för att blogga

Ni kanske undrar vad sjutton jag har gjort istället för att blogga. Troligtvis inte.
Men svaret är i alla fall jobba, jobba, jobba.
Men de senaste dagarna har jag gjort det här också:

Igår

Idag

Peace out!
/Stor-Åsa

Ett rockande tivoli

Stor-Åsa slog pingpongbollen till mig för ett tag sen nu, delvis kan jag väl förklara min tröghet att ta emot den med att jag försökt klura ut ett sätt att fortsätta den här matchen, nu när Storis lett in den på musik och festivaler. Jag vet inte om det stämmer, men kanske är jag lite bekvämare än Stor-Åsa. Jag tycker inte om lera i obegränsad mängd, jag tycker inte om trängsel, jag tycker inte om onykta människor och jag tycker framför allt inte om att sova trångt i tält flera nätter i rad. Så jag har aldrig varit på någon festival. Jag erkänner. Jag är gammal och tråkig, och det har jag alltid varit. (När jag var betydligt mindre sov jag ibland i tält i trädgården och någon gång på balkongen. Och en natt här och där någon annanstans i något tält. Jag är tveksam till om jag kommer göra något liknande igen.)

Men pingpongbollen är slagen, och då passar det ju faktiskt bra att jag i lördags hade både musik och fulla människor omkring mig. Så nu är jag redo att ta emot bollen. Var var jag då? Jo, jag promenerade genom stan tillsammans med min syster och gick till en trevlig park som heter Tivoliparken, där något med det passande namnet Tivolirock pågick. Ett halvt dygns livemusik är ett lagom format för mig, fast jag var inte ens där riktigt så länge.
(Återigen härmar jag Stor-Åsas upplägg lite, hon gör det så enkelt att härmas.)


Följande band/artister såg jag:

• Hästpojken
• Florence Valentin
• Timo Räisänen
• T.S.O.O.L.
• Petter
• Sahara hotnights
• Teddybears STHLM

Jag slängde även ett halvt öga på:

• The Spitts
• Sabaton

Bäst: T.S.O.O.L. och Timo Räisänen
Sämst: Joddla med Siv. Fast just då var jag hemma på matpaus, så jag slapp alla Joddla-oljud detta år.
Mest underhållande: Timo Räisänen. Sa sköna saker som "jag förstår att ni naturligtvist vill ta på mig" och "nu ska jag göra min favoritdans... jag ska inte strippa!" samt ett mellansnack på ultragöteborgska.
Störst: Ebbot. Och den stora Parlino-tomten.
Dansvänligast: Sahara hotnights och Teddybears STHLM.
Blygast: Maria Andersson. Eller varför säger hon annars inget?
Trevligaste överraskningarna: Håkan- och Säkert!-sång hos Petter (ja de var inte där förstås). Och såklart; Ebbot på scen med Teddybears, han sjöng att han var en punkrocker. Och Hästpojken var bättre än jag trott. (Jag blev överraskad många gånger.)
Pinsammast: The Spitts som var en ytterst dålig kopia av The Hives. Sångaren trodde han var Howlin' Pelle. Det var han inte.
Med minst hämningar: Patrik Arve som berättade att han var bajsnödig och bytte ut någon sångrad med att han hade pungen ute. Plus att han kallade publiken tråkig.
Snyggast: Mörkhårig man i Timos orkester, mumma! Och Sahara hotnights förstås.
Sötast: Love Antell.
Jobbigast: All alkohol som många trodde de var tvungna att hälla i sig.
Godaste maten: Min syster fixade tacos på matpausen, medan jag plåstrade om mina tår. Det gick lika fort ungefär, min syster är ganska effektiv.
Citatet: En något överförfriskad ung man som kom gående på järnvägsspåret, stannade framför mig och min syster och sa: "Ni har möjligtvis inte en dressin att låna ut?"

Större än Ebbot?

Stor-Åsa, vad gör du med den här bollen?

/Lill-Åsa

Arvika- Live the music

I onsdags morgon tog jag min packning och satte mig på bussen som skulle ta mig norrut, till den mycket efterlängtade Arvikafestivalen. Efter några timmars åkande, 2 byten och ännu någon timmes väntade på de andra i campet, väldigt mycket svett, väldigt mycket kånkande på packning och lite problem med grannarna lyckades vi alla fall få upp våra tält och kunde göra oss hemmastadda i vårt älskade Camp onani. Bandare Lloyden kom fram direkt och vi satt i solen och lyssnade på blandband. Det kändes som en väldigt bra början på en väldigt bra festival. Och det var det.

De följande dagarna såg jag:

• Svensk pop
• Markus Krunegård
• Moto boy
• Doktor Kosmos
• Slagsmålsklubben
• Håkan Hellström
• Kate Nash
• Skambyrån
• Almost like boys
• Pacific
• Sirqus Alfon
• S.P.O.C.K.
• Hot chip

Jag spanade även in de här banden lite:
Kent
The Go! team
Death cab for cutie
Yelle

Bäst: S.P.O.C.K. och Sirqus Alfon
Sämst: Det korta, men intensiva, hällregnet sista dagen. Ett tält i campet blev översvämmat och jag sov i en blöt sovsäck sista natten.
Roligast: Almost like boys och Skambyrån. Och en något överförfriskad kille på Håkan Hellströmkonserten som sjöng och dansade hysteriskt roligt.
Skönast: När jag, Amigon och Tanken åkte till sjön och badade på fredagen.
Dummast: Att jag i princip inte såg ett enda band på fredagen, bara någon låt med Kent. Jag missade Kleerup, And one, Interpol och Surkin.
Läskigast: När Tanken blev överfallen av en arg brud som var övertygad om att Tanken skulle sno hennes Turbonegromössa
Snyggast: Jag hade två span, det bästa var Skäggmannen. Han var jättesnygg och såg ungefär ut såhär
Jobbigast: Först den nästan outhärdligan värmen, och ännu mer bristen på skugga. Sen regnet. Och bristen på papper på bajjamajjorna.
Bästa "Dagens tips": Amigon tipsar: "Lägg kondomen i trosan" och Rulle som gjorde det.
Bästa grejen att ha med: Det inhandlades en vattenspruta till vårt camp. Den var underbar.
Godaste maten: Vegoburgare!
Godaste drickan: Sommarcider är dögott.

I övrigt innehöll Arvikafestivalen det som festivaler brukar ha:
Lera, svett, smuts, fylla, pinsamheter, saker man ångrar, bag in box, band man missar, bajjamajjor, nya vänner, jobbiga människor, festivalhångel och allt såntdär. Och kanske lite mer synthare än på andra festivaler.


Jag kan knappt vara mer nöjd. Jag älskar Arvikafestivalen.



2008-07-03 - Områdesbilder @ Områdesbilder.
FOTO: Tommy Södergren/ROCKFOTO


Peace out!
/Stor-Åsa

Lill-Åsa presenterar Lill-Åsa, nästan lika stolt

Ja hej!

Nu är det en annan Åsa Svensson här, Lill-Åsa. Litet yttre, stort inre (kan man ju hoppas). Det är jag som är upphovskvinnan till den här bloggen, den sanna idéknäckaren, med inspiration av Navid Modiris och hans kompis pingpongblogg. Stor-Åsa nappade på min idé som jag kastade rakt ut i ett för stunden övergivet internetlandskap. Naturligtvis var det just hon som nappade, det var såklart det som var min egentliga baktanke. Ibland lyckas det, oftast inte.
Angående det här med våra namn, så var det länge så att Stor-Åsa var Lill-Åsa. Det är ju bara en liten tösabit, långt ifrån de kvinnliga nivåer jag har uppnått. Trodde jag, tills vi fick det svart på vitt i och med vuxenpoäng.com, och jag fick överta hennes namn. Jag har numera kommit ifatt Stor-Åsa lite, vuxenpoäng.com visar nu min verkliga ålder 27, men för det krävdes hårt arbete och en del planering. Stor-Åsa är fortfarande några år äldre än mig enligt det testet, och jag är därför lite orolig för henne i smyg.

Några mer eller mindre intressanta saker om mig:

☻ Jag bor i en etta på lika många kvadrat som min ålder, här har jag bott i fem år och en del ser mig nog som ockupant.
☻ Jag bor tillsammans med en stor grön växt som jag har döpt till Sambon.
☻ Jag försöker envist ta körkort.
☻ Jag är extrem tidsoptimist.
☻ Särskrivare får mig att känna mig smart.
☻Jag har använt upp nästan alla mina CSN-poäng på mer eller mindre onödiga studier och ägnar mig nu åt ett arbete som kräver mer fysik än hjärna, fast jag har intalat mig själv att jag försöker komma vidare.
☻ Jag är något tveksam till begreppet “kärlek”.
☻ Min hetaste fantasi är ibland en händig skäggig karl som är en hejare på att laga mat.
☻ Jag är lite begränsad av en del fobier och diverse hjärnproblem.
☻ Jag sitter för mycket vid Internet, utan att egentligen göra något.
☻ Jag blir extremt irriterad på personer jag tycker om som inte tycker om mig tillräckligt.
☻ Jag har känt Stor-Åsa sen hon bara kunde skriva “hur mår du? Jag mår bra” och rita små söta ankor.
☻ Jag försöker gå upp i vikt, till skillnad från alla andra.
☻ När jag var liten åt jag bara chokladpudding och mariekex, menar en av mina kusiner.
☻ Jag tycker inte om att ha alternativ.
☻ Jag saknar fortfarande tidningen Darling.

Jag har även en vanlig blogg, men den har spårat ut åt det tråkiga hållet, så jag behåller adressen för mig själv.

Okaj saar så!
/Lill-Åsa

Stor-Åsa proudly presents Stor-Åsa

Goddag!
Mitt namn är Åsa Svensson, även kallad Öli, Whåzza eller Hängpung. Jag har många smeknamn, men i detta sammanhanget spelar egentligen bara ett roll och det är Stor-Åsa. Det är jag som är Stor-Åsa. Det kan verka konstigt att det är jag, blott 21 år gammal som är Stor-Åsa, medans min kompanjon Lill-Åsa är gammal som gatan, eller rättare sagt 27. Men det finns en väldigt logisk förklaring. Dels är jag rent fysiskt större, Lill-Åsa är tunn som en speta förstår ni. Även om hon börjar biffa till sig är hon långt ifrån min storhet. Men det var först när vi gjorde det spexiga testet på Vuxenpoäng.com som våra omvända roller blev tydliga. Lill-Åsas resultat visade nämligen att hon egentligen skulle vara 21, 9 år. Mitt visade att jag borde vara 25 år. Därför var det jag som fick äran att vara Stor-Åsa och hon blev Lill-Åsa. Men nog om det.


Några mer eller mindre intressanta saker om mig:

• I sommar bor jag i ett hus tillsammans med en av mina absolut bästaste kompisar Milena och vår kombo Aron.
• Mina planer i sommar är egentligen bara att jobba på ett äldreboende, men hinner i alla fall med att åka på Arvikafestivalen.
• I höst ska jag börja läsa till konditor.
• Min största brist är lathet.
• Jag föredrar tv-serier framför filmer och kollar ganska absurt mycket på diverse serier. Jag anser att dom bästa tv-serierna någonsin är Kids in the hall och Freaks and geeks. Jag har dock ännu inte sett Twin Peaks, så jag kan inte räkna mig som riktigt true seriejunkie.
• Jag samlar på kameror och försöker döpa alla jag äger. Jag tror jag har 14 stycken än så länge. Mitt senaste köp var en Agfa Isolette II som inhandlades för 40 kr på Kvibergs marknad. Jag har döpt den till Natalie Jean, efter en kvinna jag saknar.
• Jag har extremt lätt att fastna för saker/personer. Det kan handla om allt från en dryck till en kändis, till en låt, serie eller i princip vad som helst. Detta leder ofta till ett väldigt ohälsosamt beteende som får mig att framstå som en besatt galning.
• Jag spenderar lite för mycket tid på internet. Jag läser nog runt 20 bloggar dagligen. Oftast dåliga.
• Jag äger runt 10 kokböcker & bakböcker.
• Jag lider av mindervärderskomplex.
• Jag älskar pannkakor.
• Jag äter 4 gurkor i veckan. Om jag kunde skulle jag ätit fler.
• Jag älskar berg och dalbanor.
• Jag ligger bakom uttrycket "Att göra en Åsa". Det innebär kortfattat att träffa Tomas Öberg i kollektivtrafiken. (Eller att av misstag visa sitt könshår)
• Jag blir galet lätt kär i människor, både på ett romantiskt och oromantiskt plan. Men kan vara ganska hatisk också. Överhuvudtaget har jag väldigt lite mellanläge. Allt är antingen svart eller vitt.
• Jag har känt Lill-Åsa sen jag var 10 år.
• Jag har insett storheten i podcasts.
• Jag och Milena gör den godaste lasagnen som finns.
• Mitt mål är att bli vegetarian igen, är dock sjukt kräsen när det gäller mat så det kräver jobb. Om folk visste något om mig när jag var liten var det hur kinkig jag var när det gällde mat.
• Jag gillar att slåss.
• Jag älskar att bada.
• Två ätbara favoritkombinationer är choklad+mint och ananas+kokos.
• Jag är cirkelledare i en fotocirkel, fast vi fikar mest.
• När jag förtär alkohol tappar jag minnet lika fort som en guldfisk. På riktigt.
• Jag anser att ansiktsbehårig på män är väldigt attraktivt.
• Jag älskar att åka spårvagn. Och båt. Och tåg. Och cykla.
• Jag tycker det är skitsnyggt med håriga ben på kvinnor. Mer hår åt folket!
• Jag tycker att Nanna Johansson är ett geni.
  

Min vanliga blogg är lösenordsskyddad, men ni kan alltid spana in mig på följande sidor:
http://www.lastfm.se/user/aasa_s
http://www.flickr.com/photos/strangeapparition/


(Och om ni undrar varför vi är på en lite sämre adress än den vi hade från början är det för att blogspot verkligen har varit emot oss, men nu blir det förhoppningsvis bättre.)


Peace out!
/Stor-Åsa