Ett rockande tivoli

Stor-Åsa slog pingpongbollen till mig för ett tag sen nu, delvis kan jag väl förklara min tröghet att ta emot den med att jag försökt klura ut ett sätt att fortsätta den här matchen, nu när Storis lett in den på musik och festivaler. Jag vet inte om det stämmer, men kanske är jag lite bekvämare än Stor-Åsa. Jag tycker inte om lera i obegränsad mängd, jag tycker inte om trängsel, jag tycker inte om onykta människor och jag tycker framför allt inte om att sova trångt i tält flera nätter i rad. Så jag har aldrig varit på någon festival. Jag erkänner. Jag är gammal och tråkig, och det har jag alltid varit. (När jag var betydligt mindre sov jag ibland i tält i trädgården och någon gång på balkongen. Och en natt här och där någon annanstans i något tält. Jag är tveksam till om jag kommer göra något liknande igen.)

Men pingpongbollen är slagen, och då passar det ju faktiskt bra att jag i lördags hade både musik och fulla människor omkring mig. Så nu är jag redo att ta emot bollen. Var var jag då? Jo, jag promenerade genom stan tillsammans med min syster och gick till en trevlig park som heter Tivoliparken, där något med det passande namnet Tivolirock pågick. Ett halvt dygns livemusik är ett lagom format för mig, fast jag var inte ens där riktigt så länge.
(Återigen härmar jag Stor-Åsas upplägg lite, hon gör det så enkelt att härmas.)


Följande band/artister såg jag:

• Hästpojken
• Florence Valentin
• Timo Räisänen
• T.S.O.O.L.
• Petter
• Sahara hotnights
• Teddybears STHLM

Jag slängde även ett halvt öga på:

• The Spitts
• Sabaton

Bäst: T.S.O.O.L. och Timo Räisänen
Sämst: Joddla med Siv. Fast just då var jag hemma på matpaus, så jag slapp alla Joddla-oljud detta år.
Mest underhållande: Timo Räisänen. Sa sköna saker som "jag förstår att ni naturligtvist vill ta på mig" och "nu ska jag göra min favoritdans... jag ska inte strippa!" samt ett mellansnack på ultragöteborgska.
Störst: Ebbot. Och den stora Parlino-tomten.
Dansvänligast: Sahara hotnights och Teddybears STHLM.
Blygast: Maria Andersson. Eller varför säger hon annars inget?
Trevligaste överraskningarna: Håkan- och Säkert!-sång hos Petter (ja de var inte där förstås). Och såklart; Ebbot på scen med Teddybears, han sjöng att han var en punkrocker. Och Hästpojken var bättre än jag trott. (Jag blev överraskad många gånger.)
Pinsammast: The Spitts som var en ytterst dålig kopia av The Hives. Sångaren trodde han var Howlin' Pelle. Det var han inte.
Med minst hämningar: Patrik Arve som berättade att han var bajsnödig och bytte ut någon sångrad med att han hade pungen ute. Plus att han kallade publiken tråkig.
Snyggast: Mörkhårig man i Timos orkester, mumma! Och Sahara hotnights förstås.
Sötast: Love Antell.
Jobbigast: All alkohol som många trodde de var tvungna att hälla i sig.
Godaste maten: Min syster fixade tacos på matpausen, medan jag plåstrade om mina tår. Det gick lika fort ungefär, min syster är ganska effektiv.
Citatet: En något överförfriskad ung man som kom gående på järnvägsspåret, stannade framför mig och min syster och sa: "Ni har möjligtvis inte en dressin att låna ut?"

Större än Ebbot?

Stor-Åsa, vad gör du med den här bollen?

/Lill-Åsa