Lagom singel

Jag funderar på hur mycket jag sov inatt. Runt tre timmar? Det är mycket möjligt att det är så illa. Sängen ser otroligt skön ut nu, men jag hinner nog ändå med lite filosofi. Jag har egentligen alltid varit singel. Ibland så gott som singel, ibland bara singel och ibland jättesingel. (Ibland grundlurad.) Nu trivs jag med att vara singel! Och inte främst för att jag bara har mig själv att tänka på, eller för att jag trivs så förbannat med att sitta ensam och försöka underhålla mig själv. Nej, helt enkelt för att jag plötsligt känner ett litet hopp om att jag kommer att hitta rätt eller hem eller whatever man ska kalla det. Vem jag kommer att hitta vet jag inte, bara en känsla av hoppfullhet och att jag är värd det. Så det är det som är skönt, att ligga på gränsen, med eller utan kandidater.

Den här natten ska jag sova längre, och det är dags nu. Inatt sover jag ensam.
(Egentligen skulle jag skriva om slampighet, det låter mycket intressantare, kanske kommer en annan gång^^)

/Lill-Åsa

A day in life

Såhär såg min dag ut idag.
En ganska typisk dag i mitt liv:

kl. 04.15
Klockan ringer, snoozar tjugo minuter innan jag går upp, tar på mig kläder och ev. äter frukost (om jag hinner)

kl. 05.21
Åker till skolan

kl. 06.00
Möter Sofie utanför skolan och går och byter om till kökskläder och min lärare har en snabb genomgång i klassrummet.

kl. 06.45
Går till bageriet. Bakar bröd till runt klockan tolv (idag slutade vi trekvart tidigare). Har rast i en halvtimme eller sådär.

kl. 11.40
Går till biblioteket, lämnar tillbaka böcker. Stöter på Sebastian. Går till H&M med Sofie.

kl. 12.00
Möter syster och äter lunch

kl. 13 nånting
Går till Myrorna och letar efter en lampa

kl. 14 nånting
Kommer hem, sätter mig vid datorn, försöker göra viktiga saker, men orkar inte.

kl. 18
Träffar Ellinor. Vi går till Masthuggskyrkan och kollar utsikten, äter äpplen och jag tjatar sönder hennes stackars öron.

kl. 20 nånting
Går till Järntorget. Går förbi Pacific! och jag blir lite fnissig för första gången på väldigt länge i en sådan situation. Men dom är ju så nedrans bra.

kl. 21.00
Kommer hem. Tar det lugnt.

kl. 22
Går och lägger mig.

Tack och godnatt!


Peace out!
/Stor-Åsa

Fade out

Jag brukar låtsas att jag presterar bäst under press, i sista minuten klämmer jag ur mig det bästa. Så är dock inte fallet, åtminstone inte ikväll. Jag hade tänkt presentera en liten lista med fyra sånger, på ett lite tema bara. Men den ena låten hittade jag inte, och nu har tiden runnit ut. Så istället skriver jag; Stor-Åsa! Om jag någonsin eventuellt kommer att gifta mig vill jag hemskt gärna att du bakar bröllopstårtan. Och så bjuder jag på något som är så sjukt vackert. Radiohead - Street spirit. Så nära perfekt man kan komma?



/Lill-Åsa

En sockerbagare här bor i staden och hennes namn är Stor-Åsa

Jag har börjat skolan. Min klass heter Bag/kond. Det är fräsigt.
Vi har kockmössa nästan varje dag och ska lära oss baka bröd och baka 50 tårtor i timmen.
När jag kom till skolan vid sex imorse luktade det helt fantastiskt gott i hela bageriet. Det är väldigt trevligt. Det känns som det här kommer bli väldigt bra.

Men nu känner jag mig trött för jag gick upp klockan halv fem idag, så jag måste sova.



Peace out!
/Stor-Åsa

Om lycka och piller

Häromdagen använde jag mig av ett omodernt och delvis glömt sätt att inhämta nyheter; jag kollade på text-tv. Jag läste där att ett gott skratt verkligen förlänger livet, tio år längre lever en glad människa jämfört med en ledsen, samma skillnad som det är mellan rökare och icke-rökare. Jag insåg då att jag måste bli gladare, jag vill ju leva länge! (Fast jag har ju redan tjänat in tio år eftersom jag inte röker, ja, inte mer än den passiva rökning som mina grannar tvingar mig till.) Men hur kul är det att leva länge om man inte ens är glad..? Fast man kan ju vara som jag mest är också, sådär neutralt halvglad. Det är inte så tokigt det heller.

Sen läste jag även om hur förrädiskt det kan vara med p-piller. Jag ska se om jag kan reda ut det hela här, för jag hittade senare liknande information på aftonbladet.se men där stod inte precis samma sak. Det är iaf ungefär så att pillerna ändrar luktsinnet och/eller instinkten att vilja bli befruktad av rätt man. Så istället för att lukta upp en man med en genuppsättning som kompletterar kvinnans, så kan man råka hitta en man med för lik genuppsättning, och det är tydligen inte så bra. Jag tror verkligen på det där med dofter, att det spelar roll när man väljer partner, och det blir ju ännu mer avancerat om kvinnor som tar p-piller blir helt lurade på vad de får. Men tänk då på Internet, där så många nu sitter och söker och söker efter kärlek... Totalt doftfritt! Hur ska detta sluta? Fast det är klart, de sitter väl inte och klickar och har sig hela tiden, till sist träffas de och luktar på varandra och kan då säga "det har varit en fin tid och jag trivs jättebra ihop med dig, men jag känner på din doft att vi skulle få misslyckade barn tillsammans, så jag måste tyvärr säga tack, men nejtack."

Ja, det är klurigt det där med känslor, men mer om det en annan gång.

Var snälla mot varandra!
/Lill-Åsa

Stor-Åsa tipsar, del 1

Jag börjar se ett återkommande tema i mina inlägg, nämligen festival. För återigen ska jag föra detta på tal. Dock tänker jag inte prata om Way out west som utspelade sig fem minuter från min bostad (pga. min bitterhet över att jag inte var där). Men däremot har Göteborgs kulturkalas börjat. Hurra!

Hittils har jag dock egentligen bara spanat in en grej, men det var den viktigaste på hela kalaset och det är den jag ska tipsa om.
Tack vare Lina såg jag Sirqus Alfon redan på Arvikafestivalen. Det var troligtvis det mest orginella jag sett live, och det är så fantastiskt bra. Det är teater, musik, humor och akrobatik i en mix. Framförallt är det väldigt party, väldigt roligt, väldigt mycket show. Det är svårt att förklara. Jag tänkte visa ett Youtubeklipp, men det fanns inget som var riktigt bra och representativt. Ni får helt enkelt lita på mig.
Det här ger dock en litet bild av den underbara galen- och braheten.

Imorgon spelar dom på Malmöfestivalen och jag önskar att jag var där. Ni som har möjlighet borde inte missa det!



Peace out!
/Stor-Åsa

Den röda dvärgen

Jag kan inte låta bli att fortsätta på Stor-Åsas tv-serie- och rymdtema. Arkiv X har jag naturligtvis koll på, men inte Kids in the hall. Jag har aldrig sett det eller hört talas om det, bara genom Stor-Åsa. När jag hade tittat på klippen i förra inlägget kom jag att tänka på en komedieserie som jag älskade när jag var liten. Red Dwarf.

Erik (11:09 EM) :
Visste du att det finns en amerikansk version av Red Dwarf? :-D
Åsa (11:10 EM) :
Hm... Nej... Varför då lixom?
Erik (11:12 EM) :
Jag vet inte... det var inte alls lika bra som den brittiska versionen..
Åsa (11:13 EM) :
Nej det förstår jag. vad heter det då?
Erik (11:13 EM) :
heter samma sak... fast dom gjorde bara ett pilotavsnitt, sen la dom ner det.. :-D
Åsa (11:15 EM) :
haha... det gjorde de rätt i!
Erik (11:16 EM) :
Så, nu har vi pratat om det en stund... vet du vad Red Dwarf är? :-)
Åsa (11:16 EM) :
haha... Ja, det är en serie. i rymden. En kille ser ut som en katt. Och en robot. Och så... Jag brukade se det...
Erik (11:17 EM) :
Oooh... great. :-D
Det är typ hur bäst som helst! Har laddat ner dom fem första säsongerna, så jag håller på att se alla avsnitt.. :-D
Åsa (11:17 EM) :
ooooh!!!
Åsa (11:18 EM) :
*nostalgi*

Nördkonversationen ovan är ett par år gammal. Det är jag och min äldsta internetkompis Erik som pratar. Vi har känt varandra sen 2002 och det där är ett par år gammalt. All nostalgi fick mig att spara konversationen.

Jag minns inte när Red Dwarf sändes, men de första avsnitten kom iaf 1988, men jag har väldigt svårt att tro att jag såg det då. Och i så fall, förstod jag skämten?



En annan fråga är; tycker jag detta är roligt idag? Well, spelar mindre roll. Det är nostalgi på hög nivå, och helt underbart.





/Lill-Åsa

The truth is out there

I helgen har två festivaler jag gärna hade besökt varit igång.
Den ena var Emmabodafestivalen, som jag ärligt talat inte så gärna hade velat gå på med risk för upprepning av Siesta-syndromet (dvs. enbart 17-åriga små, fräscha indiepopare i stil med Moderniteter), men det hade fortfarande varit trevligt att se Markus Krunegård, The whitest boy alive eller ännu hellre Ladytron.
Den andra var Lollapalooza i Chicago, som jag mer än gärna hade varit på av fler anledningar än den trevliga artistlistan. Tyvärr kunde jag inte, av uppenbara anledningar, åka dit.

Så det gällde att underhålla sig på bästa sätt, och en helg som denna var det inte särskilt svårt. Inte nog med att min goda vän Karin precis flyttat till en smått fantastisk lägenhet här i min älskade hemstad, så var även min fantastiska vän Blondie här på besök. Förutom att äta våffelbuffé på hans gamla skola, baka scones, fika på Café Marmelad, skvallra och ha allmänt trevligt, var vi även och spanade in den nya Arkiv X filmen "I want to belive".

Jag kan väl erkänna att förväntningarna från min sida var relativt höga och jag kan avslöja att filmen inte levde upp till dem.
Mitt betyg blir "Medelmåttig". Jag skulle vilja ha mer övernaturligt och mindre känsla av att det hade kunnat vara vilken thriller som helst.
För att muntra upp oss efter besvikelsen åkte vi hem och började kolla på första säsongen av Arkiv X som var precis så bra som man kan önska sig.



Ni som känner mig vet att jag i mitt liv försöker att koppla allt till mitt absoluta favoritprogram. I detta fallet var det inte särskilt svårt. Här nedanför är tre sketcher från mina idoler Kids in the hall som alla handlar om extraterrestials på något sätt. Den första ställer frågan "Are extraterrestials dull?", den andra handlar om anal-probing aliens och den sista om en kille från en främmande planet som kanske är lite väl paranoid för sitt jobb.


1.


2.


3.



Peace out!
/Stor-Åsa

Snart är det slut

Nu har jag bara en helg kvar, sen är semestern slut. Och sen väntar ungefär 335 dagar till nästa semester (om man inte räknar med en eventuell höstsemester och dagarna vid jul), eller? Jag önskar att nästa gång jag har semester så är det semester från ett helt annat slag av jobb. Det måste vara möjligt. Det måste finnas någon där ute som behöver mig. Jag är vidöppen för förslag, ungefär. Du kanske behöver mig? För övrigt förstår jag inte det här med arbete över huvud taget, kan vi inte bara få vara lediga? Jämt? Nu lät jag lite lat. Det ska jag nog inte nämna när jag söker jobb. Hopppas inte de googlar mig. I så fall: hehehe, jag skämtade bara! Sån är jag, lustigkurren! Du har inte en stund tråkig i min närhet! eheheh...

Semestern har gått alldeles för snabbt, men jag tror jag är ganska nöjd med den, förutom sinnesstämningen ibland. Och ja, andra grejer. Förresten, en sak som Stor-Åsa glömde berätta var att de två Åsa Svensönerna har haft en träff med fika! Det var väl den fjärde gången vi sågs under alla dessa år. Fast det var fritid och inte arbete, så vi nämnde inte bloggen en enda gång.


/Lill-Åsa