Om lycka och piller

Häromdagen använde jag mig av ett omodernt och delvis glömt sätt att inhämta nyheter; jag kollade på text-tv. Jag läste där att ett gott skratt verkligen förlänger livet, tio år längre lever en glad människa jämfört med en ledsen, samma skillnad som det är mellan rökare och icke-rökare. Jag insåg då att jag måste bli gladare, jag vill ju leva länge! (Fast jag har ju redan tjänat in tio år eftersom jag inte röker, ja, inte mer än den passiva rökning som mina grannar tvingar mig till.) Men hur kul är det att leva länge om man inte ens är glad..? Fast man kan ju vara som jag mest är också, sådär neutralt halvglad. Det är inte så tokigt det heller.

Sen läste jag även om hur förrädiskt det kan vara med p-piller. Jag ska se om jag kan reda ut det hela här, för jag hittade senare liknande information på aftonbladet.se men där stod inte precis samma sak. Det är iaf ungefär så att pillerna ändrar luktsinnet och/eller instinkten att vilja bli befruktad av rätt man. Så istället för att lukta upp en man med en genuppsättning som kompletterar kvinnans, så kan man råka hitta en man med för lik genuppsättning, och det är tydligen inte så bra. Jag tror verkligen på det där med dofter, att det spelar roll när man väljer partner, och det blir ju ännu mer avancerat om kvinnor som tar p-piller blir helt lurade på vad de får. Men tänk då på Internet, där så många nu sitter och söker och söker efter kärlek... Totalt doftfritt! Hur ska detta sluta? Fast det är klart, de sitter väl inte och klickar och har sig hela tiden, till sist träffas de och luktar på varandra och kan då säga "det har varit en fin tid och jag trivs jättebra ihop med dig, men jag känner på din doft att vi skulle få misslyckade barn tillsammans, så jag måste tyvärr säga tack, men nejtack."

Ja, det är klurigt det där med känslor, men mer om det en annan gång.

Var snälla mot varandra!
/Lill-Åsa