Åsa-dagen

Idag är det vår namnsdag, a.k.a. Åsa-dagen. Hurra!
Åsa är enligt birthday.se Sveriges 52:a vanligaste tjejnamn.

Jag har alltid accepterat mitt namn, ibland mer och ibland mindre. Det fanns stunder när jag var yngre då jag var småsur på min mor som envisats med att kalla mig för Åsa när jag kunde hetat... Julia. Det var nämligen det som var tanken, men sen hörde hon en tant säga att alla som föder flickor vid jul, döper ungen till Julia. Och eftersom jag är född i april så gick ju det verkligen inte! (Vad är det för fel på Aprilia då?) Jag undrar om jag hade varit annorlunda om jag var en Julia. Det sägs ju att vilket namn man har påverkar hur man är som person.

Mamma hävdar att jag är döpt efter en karaktär i boken Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset. Jag har läst boken, fast det var längesen nu, minns att jag tyckte om den. Men inte tusan fanns det någon Åsa däri! Jag har en egen teori om att jag i själva verket är döpt efter Åsa Gåsapiga, som förekommer i Nils Holgersson. Mor min protesterar dock mot detta. Eventuellt skulle jag kunna ha något att göra med legenden om en Åsa som var drottning av Skåne. Hur fint låter inte det? Det där måste jag läsa mer om, har aldrig hört talas om det, Ynglingasagan.

En uppfattning jag alltid har haft om mitt namn, är att det är kvinnor tio år äldre än mig som heter Åsa. Ofta något överviktiga, med blont ovårdat hår. Såna som borde heta Susanne eller Liselotte.

När jag var tolv år gammal fick jag två stycken likadana muggar med en text om mitt namn. Såhär står det: "Åsa betyder ås. Med nordiska namnet kvinnan på åsen högt ovan oss andra. Gladlynt och vänsäll rädd om natur, både egen och andras. Lever med kärlek istället för drömmer, har fötterna säkert i backen!"

Jag vet inte vad ni säger, men är det inte en väldigt flummig och svårbegriplig text? Jag förstår innebörden, men verkligen inte hur man lyckats formulera sig så dåligt. Det ansåg jag redan som tolvåring.

Såhär ser muggen ut. Visst är jag lik blondinen?^^

Att namnet har något med fornnordiska gudar att göra är rätt så lätt att räkna ut, men att Åsa skulle betyda ås (vilket ju för övrigt är mina och Storis initialer) är att tänka ungefär tre mm för lite. Jag blev överlycklig den dag jag insåg att mitt namns verkliga betydelse är: GUDINNA. Det kunde ju inte vara mer rätt! ;) (Här står det svart på vitt dessutom.)

/Gudinnan Lill-Åsa