Att lita II

Jag blir just nu inte riktigt litad på.
Det är en underlig känsla. Det brukar vara tvärtom.
Men med tanke på att jag brukar tjata om att man inte ska lita på mig, eftersom jag inte litar på mig själv, så är det väl bara rätt åt mig.

(Samtidigt som detta är lite egoistiskt skrivet, för sen när blev egentligen "folk" samma sak som "Åsa"? ;))

När jag var yngre hade jag en ganska klar uppfattning och hur det skulle kännas och vara.
"Självklart" var känslan.
Men så är det ju inte.
Eller?

Jag lovar att jag ska försöka börja lita på mig själv.

/Lill-Åsa